På hösten 1944 utkom en litterär antologi i Göteborg. Den hette Det unga Göteborg 1944. Initiativtagare var Martin Allwood, lektor vid Göteborgs högskola och Göteborgs Handelshögskola. På hösten samma år inbjöds en rad andra Göteborgsförfattare till ett möte i Mölndal. Man trivdes gott tillsammans och beslöt att bilda ett författarsällskap. Det formella beslutet togs senare hemma hos en medlem på Teatergatan och en styrelse valdes. Man träffades under den första tiden hemma hos olika styrelsemedlemmar.

På 50-talet hölls de flesta möten ute på någon av Göteborgs restauranger, vanligen restaurang Viktoria på Viktoriagatan. Krögaren var en poet som visste vad som tilltalade gästerna. Det väsentliga var att umgås; protokoll och dylikt tyckte man hörde hemma i en fantasilös borgerlighet. Man brydde sig om varandra och samarbetade. Man drev så småningom igenom att det lästes tiominutersnoveller i radion; det var skådespelare vid stadsteatern som stod för uppläsningen.

60-talet var ett aktivt decennium. Nu fanns en egen lokal på Västergatan 7 B. I april 1969 verkställdes Biblioteksaktionen. Orsaken var den låga biblioteksersättningen som utgick för boklånen, 6 öre per lån. Drygt 200 författare, konstnärer och sympatisörer tågade till Stadsbiblioteket, stormade in och tömde bokhyllorna. Drygt 7000 böcker lånades.

1972 flyttade Sällskapet till sexvåningslägenheten på Vasaplatsen 3, femte våningen. Våningen blev renoverad med stukatörsarbete, kakelugnar, jungfrukammare/gästrum. Ett stipendium utdelades varje år och nu tillkom vänpriset, Pennstället. På styrelsemötena diskuterades kulturpolitiken, Författarförbundets demokratiutredning och Författarfonden. Under 70-talet bildades Författarcentrum Väst, de västsvenska författarnas egen arbetsförmedling.

1984 firades 40-årsjubiléet. Sällskapet flyttade till lokaler på Karl Gustavsgatan, Maneten, och fick där sällskap av Författarbokhandeln. Men hyran steg och det kommunala bidraget var för litet. Mötena fick nu hållas hemma hos styrelseledamöterna ch ibland ordnades evenemang på Galleri Kusten Ankarsmedjan vid Klippan, t ex vid Kulturnatta.

1994 firades 50-årsjubiléet med stor presentation av västkustförfattare och förlag på författar- och förlagsutställningen rd i Väst på Stadsbiblioteket. Författarna ville lära mer om datorn och en utbildningsdag med temat data anordnades på Esselte Office. Unga Skrivare –projektet, en skrivartävling för Göteborg och kringliggande kommuner, startade och är nu inne på tolvte året.  Sällskapet hade även en monter på Bok- och Biblioteksmässan.

Andra återkommande aktiviteter under senare år har varit uppläsningsträffar, utställningar, vårfest, teaterbesök, utflykter till havet, deltagande i Bok- och Biblioteksmässan, lästips och utgivningar i nyhetsbrevet Bulletinen, Kulturnattaarrangemang, fest vid utdelning av stipendiet Årets Författare och årsmöte.

På 2000-talet har Sällskapet haft ett hem i Torpet Kals Åden i Högsbotorp.  Också i Vuxenskolans lokaler på Karl Gustavsgatan har många möten ägt rum. Sommaren 2005 hade Sällskapet en större lokal på S:t Pauligatan. Medlemsantal år 2005 är 160.

(Ur VFS Historikantologi)

I dag bjuder Författarsällskapet till intressanta och varierande träffar med uppläsningar och samtal bland annat på Örngatan 6 och fungerar som Litteraturens Hus i Göteborg. Bland annat finns en aktiv litteraturcirkel. Vill du vara med så ring eller mejla, se Kontakt! Läs också vårt Program! Se också vår nättidning www.forfattare.panatet.se!

 Välkommen in!

***************************************************** 

Från Kerstin Rauserk har kommit in en intervju med författaren Mia Berner. Det handlar bl a om starten av Författarsällskapet 1944. Artikeln har tidgare publicerats i Göteborgs-Posten 2004.

Bland ord och värme skriver Mia historia

Mia Berner, sociolog och författarinna var med när 60-årsjubilaren Västsvenska Författarsällskapet såg dagens ljus 1944. Hon var forskarassistent till Arne Naess och flydde till Sverige på skidor

En ny bok med noveller kommer till våren.

- Ta Saarikoskis tofflor, du får inte frysa, säger Mia Berner och skyndar vidare för att skära upp god plockmat i det lilla 

miniköket. Jag sticker in fötterna i de platta, mjuka tygskorna och med ens går jag in i en annan värld fylld av kärlek och smärta.

Mia och Pentti Saarikoski levde ett stormigt, åtta år långt äktenskap, ett enda långt samtal om diktning och essayer. De besökte många platser i Europa och Norden tillsammans men återvände alltid till stugan på Tjörn.

Jubileum i Göteborg

Hon tar emot mig helt i rött, fleecetröja och byxa, 81 år fyllda ser och hör hon lite dåligt, men mer ungdomlig och full av liv än någonsin. Glödande berättar hon om sin tid i Göteborg och hur Göteborgs Författarsällskap (nuvarande Västsvenska

Författarsällskapet) blev till.

- Vi fick idén att starta en litterär klubb och på Mölndalsvägen lånade vi en dagislokal. Jag umgicks med Ebbe Linde, lärare på Chalmers och teaterrecensent i Göteborgs Handelstidning.

 Han var en drivande kraft bland många. Martin Allwood, Adja Junkers (rysk konstnär), Bertil Schütt, Kjell Hjern var också viktiga.

I möten över kulturgränser t ex konst och teater fick Göteborgs Författarsällskap en start i organiserad form med Folke Hellgren som första ordförande 1944. I dag stoltserar 60-årsjubilerande sällskapet med sitt flaggskepp, Unga Skrivare, som lockar ungdomar från alla högstadium i Västra Götalandsregionen att tävla och uttrycka sig i ord. I anslutning till jubiléet blir det en utställning på Stadsbiblioteket i Göteborg 1-8 november och i slutet av

månaden delas stipendiet till ”Årets författare” ut. 

Ung och fattig

Som ung, vacker studentska och flykting delade Mia Berner konst- och litteraturintresset med många intellektuella och bohemer i det vilda och fattiga Göteborg.

- Jag skrev för Arbetarbladet och slet nästan ut mina rågummiskor, när jag travade gatorna upp och ned för att lämna in mina manus. Spårvagn var för dyrt, tjugofem öre, nej, jag fick gå. Jag skrev om film och böcker också, det var verkligen roligt. Nyinflyttade författare, flyktingar och andra med lust på ord fick också en plats att komma till.

 - Vi fixade även boende och hjälpte till med andra olika kontakter, säger Mia. Ingen fast lokal fanns utan möten och träffar hölls på krogar och restaurang Kometen t ex.

I en stor lägenhet i Vasastan hölls samkväm och träffar. Göteborgsförfattaren Hans Peterson vittnar om en generositet och sammanhållning. Nobelpristagaren Michail Sjolochov bjöds på 60-talet, efter ett seminarium hem till den kvinnliga ordföranden Elsa Steffen.

Författarcentrum Väst tog mer o mer över de litterära

aktiviteterna och Sällskapet förblev slutet och otillgängligt. Många författare valde att lämna sällskapet.

I dag kämpas det återigen för att få ett öppnare klimat, stimulera och lyssna till varandra i informella möten och

genom de unga låta det skrivna ordet få fritt spelrum.

Bilder, konstnärskap och män

Ett liv i tre skandinaviska länder passerar som korta filmsekvenser regisserade av Mia Berner själv. Mia utbildade sig till sociolog och arbetade under många år som universitetslektor på socialhögskolan i Göteborg. Nu är hon tillbaka i sin barndomsstad Oslo där hon försöker bringa reda i sin bokhylla och i sina minnen. Den ljusa, lilla lägenheten med öppen spis rymmer tre skrivplatser och Mia har löst sitt inredningsproblem väldigt fiffigt.

Framför henne på bordet finns ett foto av en manlig vän och hon nickar åt hans håll flera gånger under vårt samtal. Mia utstrålar mod och kraft och hon har verkligen älskat män!

- Jag kan väl för fan inte leva utan karlar heller! Du vet, jag behövde ju någon att prata med, någon att mäta mig med. Med finske poeten Pentti Saarikoski levde hon just i den världen av ord, diskussion och filosofi. Hon översatte hans dikter och han bl a James Joyce och Göran Sonnevi.

-Jag är faktiskt en av gutterna i Oslo, säger hon och skrattar högt. Är man tuff och hänger med så, menar hon blinkande till mig.

Här måste jag också engagera mig mer. Norska politiker är

så in i helvete svinaktiga. Jag bor i denna oljekultur och upplever främlingsfientlighet, privatiseringar och annat jävelskap dagligen.

Mia skriver numera i Morgenbladet och filar på sin nya bok

Hon ser framåt och minns på samma gång

- Nu är den bästa tiden i alla fall, säger Mia och höjer det

gröna glaset för en skål. Jag har inte tid att titta tillbaka. Nu har jag fasen mig bråttom. Jag skrev 13800 tecken i söndags, vill du höra ett utdrag?

Hon reser sig häftigt upp och hämtar sitt manus, läser på norska(a) och orden flammar, ger mig känslan av musik och starka minnen i kärlek under krigsåren. Där finns ett raseri, ett furioso i det hon uttrycker. Hon tar min penna och omvandlar ett svenskt ord till norskt och kastar sig in i

berättelsen ännu en gång. Jag undrar om hon någonsin

drömmer på finska längre.

-Nej, jag drömmer på svenska och ibland på italienska! Min

nästa vinterresa går till ett kloster i Rom och till sommaren

blir det Trondheim.

Mia Berner är härligt charmig. Hon tar av sina röda, jättestora

glasögon och vi skrattar tillsammans. Kaskader av

människor och möten flyger förbi mig denna fina hösteftermiddag. Telefonen ringer flera gånger och till slut får jag svara och be ivriga vänner att återkomma.

Alla dessa vänner, alla behandlar hon med rättframhet och värme. Det känns som om starten av Göteborgs

Författarsällskap har satt sin prägel i Mia Berners liv och person.

Kerstin Rauserk

 Faktaruta

 Namn: Mia Berner

 Ålder: 81 år

 Yrke: Sociolog, filosof, författarinna och översättare

 Familj: Dotter

 Intressen: Musik, konst och litteratur